… fast man måste väl säga förskola eller

Anton är duktig! Det säger förskolelärarna varje dag när vi hämtar lillemannen.  Han äter, leker jernet, somnar själv gott på sin madrass (brevid Jack) och är go och rar.

Varje morgon är en fight Anton skricker som i panik och klänger sig fast om han kan. Fröknarna (ja för där är tyvärr ingen manlig lärare på denna förskolan) tar honom, försöker prata lugnt och vi, ja vi måste bara gå ut… lämna vår älskling jätteledsen och själva (läs Erika) gråta i bilen ända till Sjöbo.

USCH säger jag! Fy FAN vad jobbigt detta är, bland det värsta jag gjort faktiskt. Det skär i hjärtat på mig varje dag FAST jag VET att han inte tar skada och jag är MEDVETEN om att det går över, snart, gud hoppas snart!

Men lika härligt är det att hämta honom på eftermiddagen. En pigg (ja tillfälligt) och glad unge som kommer springande emot en med kram på g, helt underbart. Anton trivs helt ok men är dödens trött på kvällarna, kamp att hålla honom vaken till efter middagen. Stackars liten plutt!

Måste berätta hur stolt jag var häromdagen när jag hämtade honom och sa; ”nu ska vi gå hem Anton-Panton” och Anton gick, självmant runt till nästan alla barnen och kramade dem hejdå. GOA UNGE!

Så… vi är trötta och slitna efter nästan en hel dagisvecka. Men det går bra… säger de som vet

Morgonmun har helst lite macka i mun

Go nyvaken kille fiskar efter pappa-kramar
(helst ska man ha två nappar – en i mun och en i hand)

Bus med mamma och lek med mina fina nya leksaker (stövlar från gammelfarmor och lastbil som jag fått av Bella och Robban i födelsedagspresent )

Pappa hemma! KÄRLEK!!! Inspekterar när pappa vattnar nya gräsmattan

Mmmm den här kebaben smakade ju mycket godare än mina makaroner.

Igår hade familjen B en helt underbar dag. Lördag i härligt höstväder.

Först åt vi god helgfrukost – som efter vi flyttade ifrån vårt favoritbageri i Malmö, har varit lite knapper. Det har liksom inte riktigt blivit det samma Men för två helger sen tog Johan sig i kragen och letade upp receptet till våra favoritbullar på nätet, och bakade en dos med ”lördagsbullar” till oss. Så nu kan vi plocka ut ur frysen och lördagsmysa med Paulúns bullar, lyxkaffe och smoothies igen.

Sen drog vi ner på stan (Anton sov sin fm-lur som en liten vedklabb i vagnen) och shoppade skor till J, byxor till både mig och J och lite annat smått och gott. Åt lunch och det gick jättebra med Anton – han åt som en häst (vilket värmer Mamma-hjärtat efter två veckor med inget till väldigt lite ätande)

Sen drog vi hem och vilade lite, innan Gabriella och Robban dök upp MED mat (sånt är LYX! ). Hade en jättemysig kväll med tacos och god öl.

Dessutom: som ett stort plus på allt (som jag skrev innan) – började Anton-fjanton GÅ!!
(and, may I add: 13 dagar kvar!!!)

Lisa för själen efter några lite tunga veckor